Cecilia Ekhem

Och redan den natten
när himlen blev ljus
och barnet fick födas
långt bort från ditt hus
så visste du säkert
han är inte min
han är hela världens
Så brinn, stjärna, brinn

Du och jag en liten stund
ett ögonblick, en änglablund.
En resa i all enkelhet
dit fötter går när hjärtan vet.

Djupt därinne pågår orkeslös konflikt
Ingen kraft att stanna. Ropar trött: Kom flykt!

Jag vill leva nära
närmare mitt jag
närmare min granne
närmare idag

En doft fick mig att minnas
en tid
en famn
en vän

Var fanns guden med kinder som tårats
och med all kontroll i sin hand
Var fanns helande kraft när du sårats
och gått vilse i främmande land

Om vi kunde tala så med varann
ge värde och mening åt orden
Om vi i samtalet närheten fann
så anades himlen på jorden

Var och en sin egen,
snarlik och unik.
Liten i sig själv,
tilsammans stark och rik.

Lova mig att stanna
Tills min morgon grytt
Tills jag har fått känna
Nu blir allting nytt

Djupt därinne finns det spår utav det barn
Som jag en gång kände, som jag en gång var
Hjälp mig hitta åter, till en ro som bär
till en frid som håller. Till ett jag som är.