Cecilia Ekhem

En dag att öppna hjärtat
och i ömhet öva
att se med kärlek på
den som tycks behöva

I mina drömmars fönster
ser jag det jag minns.
Det som skänkt mig lycka,
och det som ännu inte finns.

På slingriga stigar av väntan och hopp
två hjärtan har vandrat och längtat ett stopp
ett vägskäl där stigar får mötas en dag
där det skulle födas ett vi av två jag

Jag trodde att min längtan var mer än jag nånsin skulle få.
Du var min längtan. Nu är du min.

Och redan den natten
när himlen blev ljus
och barnet fick födas
långt bort från ditt hus
så visste du säkert
han är inte min
han är hela världens
Så brinn, stjärna, brinn

Du och jag en liten stund
ett ögonblick, en änglablund.
En resa i all enkelhet
dit fötter går när hjärtan vet.

Djupt därinne pågår orkeslös konflikt
Ingen kraft att stanna. Ropar trött: Kom flykt!

Jag vill leva nära
närmare mitt jag
närmare min granne
närmare idag